Parisdekadens

Åh vad jag vill ha en stor värmande sjal att använda som cape när vindarna faller på, vilka dom säkerligen kommer att göra ganska snart. Den ska inte vara stor och oformlig på som en filt gärna kan vara utan ganska lätt att svepa om sig. Jag gillar den där capeformen med lager på lager och strumpbyxeklädda ben till ett par fina höstskor, gärna några nättare men eftersom det kan bli ganska många lager kan det bli något snedvridna proportioner med så lite på ben och fötter, därför skulle ett par kängor också sitta fint. APC, Hope och Mini for Many har alla tre potentiella skodon.



Illustration: I.

I.

Rykten har cirkulerat om att Lula kan har gjort sitt sista nummer, men åh gissa vad glad jag blev när jag nu såg att så inte är fallet! Men, inte ska man ropa hej förrän man hoppat över ån - måste få tag i ett ex först. Och ibland är det svårt svårt. Fick tyvärr inte tag i förra numret, trots dammsugning av diverse pressbyråer runt om i landet. Omslaget med Karen Elson ser dock mycket fint ut och man får hoppas att innehållet i tidningen håller samma nivå, vilket den med all sannolikhet lär göra. Färgval, ljussättning och motiv är verkligen en härlig och lyckad kombination.



I.

Jag borde verkligen läsa mer än vad jag gör nu. Men jag är så dålig
på att använda bokmärken att jag aldrig vet var jag slutade läsa. När
det dessutom går några dagar mellan varven har jag liksom ingen koll
alls. Hm kan kanske underlätta om man ägnar sig åt en bok i taget?
Försöker lära mig mitt favoritspråk franska också men det går inte
vägen alls. Det är så mycket att lära sig. Je m'apelle I. Je suis x ans.
Något begränsat ordförråd kanske, inte sant?

I.

I.